Får man börja dricka glögg då?

Jag tänker inte så klokt just nu.
Kanske det är klokt att inte tänka så mycket då.

Hur håller man kvar den bra känslan när den väl har infunnit sig?

Måste man sätta på spisen för att stekpannan ska bli varm?

Vad var det som hände i fredags? I ett slag tredubblades besöksstatistiken för att dagen efter gå ner till det normala igen. Någon som vet varför??

Vad skriver man för yrke på sjukskrivningsblanketten när patienten är prostituerad?

Att ligga och leta figurer bland molnen.
En av de äldsta varianterna av mindfullness?

det finns bara vackra kläder.

Eller hur var det nu?

Ledarskap på Apstadiet – evolution för chefer och ledare

Fick syn på boktiteln och neuronen började genast spraka. Vad gör schimpanserna som vi inte gör? Är vi flockdjur? Kan vi lära oss något av schimpanserna?

Tommy Lundberg och Ola Berggren tycker det. De har studerat schimpansflocken på Furuviks djurpark för att ta reda på vad som ligger bakom deras välfungerande ledarskapsstruktur.

Slutsatserna är lika enkla som geniala:
Tid att tänka
Tid att socialisera
Bekräfta varandra
Använd kroppsspråket

De pratar om att uppskatta människor för att de är, inte bara för att de presterar. Schimpanserna uppskattar närvaron av sina flockmedlemmar. Det får dem att känna samhörighet och förtroende. En ledare som inte visar uppskattning får inte respekt från flocken och ersätts av en ny ledare. En ledare som förstår vikten av det sociala, en ledare som förstår vikten av flockmedlemmarnas välmående.

Jag tror att jag ska bli lite mer schimpans.

Jag vill, jag vill, jag vill!

Varför kan det inte räcka med att vilja?!

Vissa patienter vill man bara ge en stor kram.
Får man det?

Dagens teoritillskott bjöd på en föreläsare som hela eftermiddagen pratade om "kliniska monster". Vilken specialitet man än väljer kommer de att vara en stor hjälp i det vardagliga arbetet. Speciellt inom psykiatrin är dessa "kliniska monster" en viktig grundsten för att kunna ställa rätt diagnos.

Jag misstänker att han menade kliniska mönster - inte monster...

Människor är inte goda eller onda. Det är en av mina grundtankar. Människor kan göra goda och onda saker, men ingen är antingen eller. Även om jag har träffat människor som fått mig att fundera igenom det antagandet.

Människor som tenderar att göra elaka saker har jag stött på en del. Vid det här laget tror jag att jag är ganska bra på att identifiera och hantera dem.

Något som däremot är svårt att hantera är de där andra människorna. De som på det stora hela gör gott. De jag trivs med och litar på. Umgås med, delar förtroenden. Vi som stöttar och hjälper varandra.
  Så händer något och personen bryter förtroendet.
  Det har jag ännu inte lärt mig att hantera.

Svek. Det är en besvärlig känsla.
Hur gör man för att komma över?
Hur lär man sig att hantera?

Det finns en styrka i att ibland kunna stoppa sig själv från att lösa andras problem utan att de har bett om det...

För ett tag sen läste jag en artikel om "ältande". Universitetsungdomar i USA var studieobjekten och det man skulle undersöka var om det hjälper att "prata ut" om sina problem.
  Resultatet blev: nej, tvärt om.

I deras undersökning verkade det snarare vara skadligt att prata med sina vänner om sina problem. En teori de hade var att de som pratade om det ägnade mer tid till att prata och mindre till att göra något åt problemet.

Artikeln gör mig kluven. Jag är övertygad om att man kan fasta i negativa tankar av att älta problem om och om igen, så där kan jag tänka mig att hålla med artikelförfattarna. Men jag tror samtidigt att det kan vara konstruktivt att prata med andra om sina problem. För mig har det varit nödvändigt.
  Jag vill tro att det inte är så svartvitt. Bra eller dåligt. Snarare både och.

Jag tror att som alltid finns det flera sidor av saker och en balansgång mellan konstruktivt och destruktivt. Antagligen är även de som utförde undersökningen medvetna om detta.
  Jag vill i alla fall tro det.