Ensam

Jag tycker inte om att bli påmind om att jag inte hör till. Jag tycker inte om att vara utanför.
Jag blir ledsen när mina närmsta vänner tycker att jag inte är välkommen.

De har helt legitima skäl.
De menar inget illa.

Jag tillhör inte familjen.
Jag är bara en familjeparasit.

Någon som nästlar sig in i andra famlijer för att fylla upp hålet efter något som borde ha funnits.
Någon som söker trygghet, närhet och sammanhang hos dem som har lite att avvara.

Det betyder inte att de inte tycker om mig.
Det betyder inte att de inte vill umgås med mig.

Det bara känns så.

Kommentarer
Postat av: Kandidatpappan

Nä'ru, Maskis! Nya tag! :-)

2012-02-18 @ 06:45:29
Postat av: Dr Never

Jag känner igen det där! Ibland förstår/klarar ens vänner inte ens behov. Men jag instämmer med föregående talare, det är bara att damma av sig och ta nya tag. Tids nog kommer du få någon nära dig som delar dina med- och motgångar och som är där.

Stor KRAM!

2012-02-18 @ 21:21:01
URL: http://drnever.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0