Världen utanför är precis just det. Utanför. Jag är inte med. Inte hjärnan i alla fall. Känner på mig att det finns saker som jag borde ha koll på, saker som jag borde planera. Något som jag borde ha kollat upp.

Det har jag inte. Tänka kan jag inte. Vara förutseende och komma ihåg.

Runt mig finns en dimma. Gelé är vad hjärnan skvalpar runt i - eller har förvandlats till.

Är det mediciner? Stress? Brist på sömn? Kramabstinens?

Vet inte. Vet bara att jag inte har koll. Att tankarna inte kommer fram. Att jag lever i en liten bubbla som jag frenetiskt försöker kämpa mig ut ur.

Längtar tills när livet blir som vanligt!