Nattfilosoferande

Jaha, här sitter jag klockan mitt i natten och livskrisar lite.
Vart är mitt liv på väg egentligen?

Det känns som att det springer förbi utan att jag vet om det. Känns som att jag borde ha hunnit så mycket mer. Borde uträttat och avklarat.
Vad då?

Blänger imaginärt avundsjukt (nästan svartsjukt) på de människor som har kommit längre i livet än jag själv. Kan jag inte få teleportera mig själv framåt något decennium.
Hoppa över nu i tron på att sen kommer att bli bättre.

Hu, hemska tanke. Tänk om det inte alls blivit bättre om tio år!

Fördubblad livskris och ännu senare på natten. Det här går ju inget bra.

Ett jobb har jag i alla fall. Ett bra jobb. Som jag trivs med. Människor runtomkring mig som tycker om mig. Som jag tycker om. Jag har rymt från den ständiga rädslan och kan gå ut utan att vara orolig. Mitt hem är mitt eget och är en trygghet.
Jag har det bra. Det blir dessutom bättre.

Kanske är jag liiite trött? Sova lite?
Eller ge upp att få ångest över att inte kunna sova.
Läser igenom ett gammalt inlägg och stänger av datorn med ett leende på läpparna!

Kommentarer
Postat av: FiaLisa

Utan lite filosoferande utvecklas man inte. Visst kan det vara jobbigt och visst kan slutsatserna bli lite fel ibland (lätt att se det man inte har och glömma det man har) men jag tror ändå att man hittar strategier och lösningar för vad man vill göra i dessa funderingar.

2011-11-05 @ 09:40:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0