Nattlig vånda

Ångest. På ett sätt som jag inte brukar ha. Tankarna snurrar och jag kan inte få stopp på dem. Kan inte varva ner. Kan inte somna.

Småsaker som blev stora. Små frågor och funderingar som fick min värld att gunga.
Ska jag behöva fatta ett jobbigt livsbeslut?

Vart är det här på väg?
Vad vill jag själv?

Ingenting att älta så här på nattkvisten, men otroligt svårt att släppa när tanken har väckts.
Det är upp till mig. Ingen annan kan bestämma.
Knepigt.

Annars vore det skönt att lägga ut ansvaret på entreprenad...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0