Världar som möts
"Jag har tyvärr dåliga nyheter. På ultraljudet ser man en förändring i den ena njuren. Det finns stor risk att det är cancer."
Då var det gjort. Första cancerbeskedet är lämnat.
Patienten blev ledsen och chockad. Upprörd.
Såklart.
Maskrosen blev ledsen och chockad. Upprörd.
Såklart.
Inte kul alls. Hans liv förändras drastiskt från och med de minutrarna. Själv skulle jag vidare för att känna på några magar, lyssna på några lungor och låtsas att det var en helt vanlig vardag. Hur kan livet bara fortsätta? Hur blev min vardag någon annans värsta stund i livet?
Kommentarer
Postat av: FiaLisa
Ja, det är en av de jobbigare bitarna med att vara läkare. Egentligen så tror jag inte att man ska vänja sig, hur skulle man kunna? Samtidigt måste man hitta ett förhållningssätt som inte tär, för då orkar man inte. Om någon har kommit på ett bra sätt får de gärna dela med sig.
Postat av: Maskrosen
Jag håller med dig! Jag vill känna. Jag vill behålla mänskligheten och omtänksamheten. Frågan är bara hur jag ska orka i längden. Känner mig återigen som en lindansös. Hoppas balansen kommer med tiden.
Trackback
