Senvägar

Är detta den bästa guidningen jag har lyckats ordna för mitt liv? En salig röra och en klämkäck uppmuntrande kommentar.

Sommardeppen börjar dra igång.

Kompisarna försvinner på resor med människor som betyder något. Kvar blir jag. Ensam. Jag betyder inte tillräckligt mycket för att spendera viktig tid med.

Dags att opponera sig!

Det finns mer i livet än arbete, men jag har i alla fall ett arbete! Snart har jag dessutom en examen. Arbetsutsikterna ser bra ut, jag vet vad jag vill bli när jag blir stor. Jag har en egen lägenhet, jag har vänner som bryr sig. Jag har en familj som finns där för mig. Jag är på god väg att reda upp det enländiga eländet.

Kämpa emot för allt vad du är värd, Maskrosen! Det kommer att gå bra det här!

Det kommer att gå jättebra!

Eller hur! Tack!



Förnuftet opponerar sig så gott det bara går när känslorna drar iväg. Jag vet ju att de bara spelar mig ett spratt.



Det hjälper inte att bli arg för att man inte kan styra över känslorna. Av att klanka ner på sig själv för att man är deppig blir man dubbeldeppig.



Knepigt, det där...

Det kommer absolut att gå bra! Och ta inte på dig massa skuld och förminskande tankar! Det är inte så att du är värd mindre bara för att du inte åker på semester med henne där... eller den där... Du är lika mycket värld som alla andra, lika fin och lika viktig! Och viktigast för oss alla är vi själva, men många glömmer av det!

kram

Ibland tror man att man inte är viktig... Men det är ett feltänk!



Du är född perfekt och lika viktig som någon annan.



Angående deppighet så är den första deppigheten första pilen som når bröstet. Den andra pilen är den vi skadar oss själva med - genom att lägga in våra egna värderingar och tankar i sorgen. Den andra pilen "gottar sig" i den första pilens träff... Det fina är att man kan bestämma sig för att bara acceptera att den fösta träffade - bli medveten om att det gör ont och acceptera smärtan. Men sen släppa taget. (i stället för att med egna handen sätta pil två i bröstet oxå...)



Stor kram!