Mytomanen Maskrosen
Inte blev det bättre av att jag på bussen i morse fick frågan om jag åker på ungdomsbiljett (dvs under 15 år!)
En av mina handledare kände sig som en bluff de första fem åren. En kunnig, erfaren överläkare. Om till och med hon kände sig som en bluff, då kan jag också stå ut med det.
Trots overklighetskänslan har första dagen varit bra. Jag har vetat vad jag vill göra med patienterna, fått ihop daganteckningar på samtliga patienter och hunnit äta lunch. Arbetskamraterna verkar trevliga.
Tröttheten efter alla nya intryck är total. Nöjd och med ett lätt leende på läpparna kommer jag snart krypa i säng.
Sov gott!
När jag kommit så långt kommer jag antagligen bita mig i tungan för att inte lägga till: "men jag är egentligen bara läkarstudent, jag lär mig, jag frågar en riktig doktor om jag inte kan själv" Jag skulle nog kunna pladdra på rätt länge i ren nervositet. Får väl träna in ett professionellt förhållningssätt tills det är dags, men jag har ju några terminer kvar.
Din spontanharang ligger nära till hands även hos mig. Jag lägger lika mycket energi på att lyssna på patienten som på att tysta min inre röst som vill kläcka ur sig ursäkten...
