*Dödliga är vi allihopa, allihopa, allihopa...*

Ibland vill man inte att magkänslan ska vara rätt.

På avdelningen låg en ung kille. Deprimerad. Som så många andra. Masade sig runt i korridoren. Petade i maten. Blicken i golvet, hummade lätt när man hälsade. Fåordig.
  Men det var något som inte stämde. Något som inte gick att sätta fingret på.

En dag fick han ett krampanfall.

Överdos. Tänkte överläkaren.
CT-hjärna. Tänkte kandidaten.

Vi utredde båda två.
På eftermiddagen hade vi svaret.

Hjärntumör.

Han var inte "bara" deprimerad (som de på avdelningen uttryckte sig). Ovant för psykiatripersonalen. Ovant för kandidat Maskrosen.
  Oväntat.

Något att ta på. Inte diffust, som psykiatri så ofta är.
Konkret.
Svårt att slå ifrån sig.

Ibland önskar man att magkänslan hade fel...

Kommentarer
Postat av: Kandidatpappan

Tror jag skrivit det förr: "vänd på liket, det kan sitta en kniv i ryggen!" - som min gamla arbetskamrat mindes som något av det viktigaste hon hade med sig från läkarutbildningen...

Fast när ni hittade "kniven i ryggen" - då vände ni väl på killen igen och hjälpte honom med själen?

När jag blir sjuk och söker vård nästa gång... Då vill jag bli undersökt av både en gammal läkarräv och av en kandidat!

2010-02-15 @ 21:33:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0