Dagen fortsätter i evighet

Idag är en lång dag. Den verkar aldrig ta slut. Jag har försökt fördriva tiden. Gå promend, diska, läsa bok, plocka lite grejer. Ändå är det massa många timmar kvar till det går att säga att det är en ny dag.

Suck.

Tristess är nödvändigt. Säkerligen till och med en framgång. Rastlösheten är svårare att hantera. Snart klättrar jag på väggarna. Varför vet jag inte. Alldeles stirrig är jag.

Kanske ska ta lite thyreoideavärden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0