Min definition av begreppet "sjuk" har förändrats under läkarprogrammet.

Under hela gymnasiet hade jag knappt en sjukdag. Sjuk var man bara om man hade feber och det hade aldrig jag. Samtidigt som man skulle hålla sig undan alla som var förkylda så att man slapp smittas själv.

Nuförtiden är jag "sjuk" så fort kroppen känns annorlunda än den brukar, tempen tar jag i princip aldrig.
Däremot har jag blivit mer frikostig med virusdelandet. En förkylning är ju ingenting jämfört med en hjärnhinneinflammation. När man är förkyld kan man behöva lite ompyssling, tänkte jag och vandrade hem med en fikakorg till min snörvliga kompis. Inte gör det så mycket om jag blir "sjuk"!

Förändring till det bättre?
Jag vill tro det...