Fågelungar är ynkliga. Det är okej. För små människor och djur finns det överseende.

Även äldre människor blir fågelungar. Ihopdragna i sängen, knäna mot magen. Ben som inte längre går att sträcka ut. Gapar när de vill ha mat, kanske piper lite. Magra och rynkiga.
  Dem har vi inte lika stort överseende med.

De har blivit avtvingade sin integritet. De har tappat kontrollen över sin kropp. De är helt beroende av andra människors välvilja.
  Det är så lätt att glömma bort!
  Att de också är alldeles vanliga människor som du och jag. Med liknande tankar och önskningar. Liknande behov.

Personalen på avdelningen drar förbi dessa patienter och stannar längre vid de yngre. De är roligare. De är lättare att känna igen sig i.

Inte tycka synd om. Inte prata bebisspråk. Det är inte det jag är ute efter.

Respekt och omtanke.
Det är två bra ord.

Respekt och omtanke.
Fågelunge snarare än vårdpaket.

Det hjälper mig att ge de äldre sjuka en bättre vård.