Jag förstår inte!

Människor pratar om sin vardag som att det är något som bara händer. Tiden rullar på och dagarna går. Under hela mitt vuxna liv har jag aldrig lyckats få till det. Jag har fått kämpa var enda dag för att få till det som kallas vardag.
  Det som många människor ser som grått och tråkigt, det längtar jag efter. Jag vill också att det bara ska rulla på. Att saker ska vara "som vanligt" och inte ändrade förutsättningar hela tiden. Vanor. Saker jag gör utan att jag reflekterar över det.

Jag längtar tills jag kommer dit!

Vem vet, en dag kanske jag sitter och läser det här. Funderar över hur jag kunde längta efter något så tradigt. En dag då jag har nått fram. Då jag har kommit så långt att vardagen än trisst och grå. Då jag i stället längtar efter ett avbrott i vardagen.
  En dag kommer jag att ha kommit så långt! :)