Att välja glädje

Kay Pollak var gäst hos Tilde de Paula i Nyhetsmorgon på TV4. De pratade om tankens kraft och att man själv väljer hur man mår.
  "Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det."

Just det uttrycket pratade de inte om, men det sammanfattar andemeningen i intervjun. Det är ett uttryck som gör att jag får alla taggar utåt. Jag tolkar det nämligen som att jag inte får vara ledsen, sårad, arg eller vad det nu må vara jag känner.
  Naturligtvis är det inte menat så.

Det handlar inte om att bara man tänker positivt så blir allt bra. I psykologiska termer skulle det kallas för förträngning. Ingenting att sträva efter.
  Kay Pollak pratar i stället om att man med hjälp av tanken kan få situationen att bli ett litet uns bättre. Inte nödvändigtvis bra, men bättre. Han pratade om Nelson Mandela som om sin tid i fängelset har sagt "Det finns inte en situation som är så svår att en tanke inte kan få den ett litet uns lättare."

Jag tror att det är en bra grundinställning att ha med sig i vardagen. Man kan påverka hur man tänker. Man kan påverka hur man mår. Det gör en inte lika maktlös.
  Men hemska saker händer. Det behöver man inte tycka om. Man behöver inte förlåta. Man behöver inte vara glad just då. Att sörja är okej när det behövs. Att vara arg när det behövs.
  Däremot kan man själv välja att sträva framåt för att ta sig ur det. Man kan själv välja att kämpa vidare.

Du själv är fortfarande ansvarig för ditt liv, men det finns saker i livet som man faktiskt inte kan styra över. Det får man bli besviken för. Det är okej. Men du kan fortfarande välja att orka ett litet tag till.
  Du kan styra dina tankar så att situationen blir åtminstone ett litet uns bättre.

Hej Maskrosen!



Jag håller definitivt med Nelson Mandela och Kay Pollack. När jag läste "Att välja glädje" blev det tydligt för mig - att som maskrosbarn - ha gjort just det... Jag har aktivt gjort ett val att inte bara överleva - utan oxå att välja ett bra liv.



Det tar inte bort några gamla händelser eller svårigheter - men... det tar bort den handlingsförlamning, underkastelse för omständigheterna och bitterheten, som definitivt följer många andra genom livet.



Att släppa taget om det som inte blev som man tänkt sig eller ville och att släppa föreställingen att andra människor förändrar sig - är en enorm lättnad. När man kommer till slutsatsen att man själv kan ändra hela sin värld genom sitt eget tänkande och sina egna föreställningar - så finns i stort sett bara lycka kvar. :))



Kram

K

Vilket bra inlägg! Du skriver så kloka saker, Maskrosen. Tack. hälsningar från Mib.

Tack, vad kul att höra att ni gillar det jag skriver!



Jag har länge varit emot Kay Pollaks böcker eftersom jag har tänkt att behandla tex PTSD med enbart tankar är som att behandla cancer med enbart positiva tankar. Det går inte!

Men som sagt, jag börjar inse att jag nog inte ska ta det på det sättet. Snarare som en inställning till livet, som jag kan frångå vid behov.

Jag försöker fortfarande vänja mig...

Man kanske inte botar cancer med tankar... men det blir bättre prognos på de flesta sjukdomar om man jobbar med sina tankar...



Läs "Vart jag än går är jag där" av Jon Kabat-Zinn. Han är medicinare och specialist i socialmedicin eller ngt sådant. Han jobbar med mediationstekniker och seriös mindfulness för cancerpatienter, hjärtinfarktpatienter, deprimerade mm och visar mycket goda resultat med mindre smärtlindringsbehov, längre överlevnad och bättre coping... Hjärtpatienter kommer snabbare i jobb igen o återinsjuknar senare...



Det finns goda bevis för att tankens kraft har betydelse.



Min personliga övertygelse är att skolmedicinen försummar den existensiella delen i medicinen och läkandet. När vi pratar med patienter om livet så struntar de i regel i sjukdomen... de bryr sig om förlusten när de inte får uppleva sina liv pga sjukdomen. DET ska vi prata med dem om.



K

Visst har du rätt, Kristina. Både forskning och sunt förnuft visar att tankarna och ens inställning är viktig.



Det jag försöker förtydliga är att tankarna inte är allt. Det är en viktig del, men inte hela lösningen.

Antagligen handlar det om att jag ofta fått höra att "det var väl inte så farligt, var lite positiv istället" och därmed inte blivit tagen på allvar.



Att ha en positiv grundinställning är inte samma sak som att alltid vara glad. Jag tror att det är den dinstinktionen jag måste göra för mig själv.

Helt rätt! positiv grundinställning tar inte bort några tårar...

Ledsen och glad är bara tillfälliga tillstånd, båda två.