Morgonillamåendet tog överhanden i morse. Ingen frukost blev det. Dumt att pina i mig om jag bara mår illa av det, jag kan äta en macka under kafferasten. Bredde en fin ostmacka och rullade in folie. Gick till bussen.

Under bussfilosoferandet innsåg jag det dumma i det jag gjort. Bra att jag fick med mig frukost, men jag hade ju bestämt mig för att bana in vanan även om jag inte lyckades äta. Ett glas juice borde ha gått ner. En stund vid köksbordet med tidningen hade varit nödlösningen om inte ens juicen gick ned. Mackan på fikarasten kunde jag ju äta ändå!

Äsch då. Bannade mig själv lite för att jag inte insåg det redan när jag var hemma. Lämnade det sedan snabbt. Ingen idé att gräma sig över en sådan världslig liten sak, som Karlsson på taket skulle ha sagt. Däremot kommer morgondagen att innehålla åtminstone ett glas juice. Om inte mackan går ner samtidigt får den istället följa med i väskan.