Förut brukade jag klura mycket. När jag väntade på bussen, i kassakön, på långtråkiga lektioner... Tankarna for iväg alldeles av sig själv och började jobba med något. Ofta var det ett mattetal som jag inte lyckats lösa under lektionen som kom upp. Eller texter som skulle formuleras. Runt, runt tills rätt svar, en färdig text eller vad det nu var ploppade ut.

Så var det förut. Lite knäppt, på gränsen till nördigt, men sån är jag när jag mår bra. Eller bättre.
  Under flera år har min hjärna varit "avstängd". Tankarna har inte kommit om jag inte har pressat fram dem. Inte ens då har jag lyckats hålla tråden speciellt länge. När jag började plugga trodde jag att det helt enkelt berodde på att jag inte var tillräckligt smart. Mycket information skulle in och det var väl bara så att jag var inte bättre än så här. 
 
Senare fick jag lära mig att jag snarare skulle kalla det koncentrationssvårigheter än dum i huvudet och att det är ett väldigt vanligt symtom på PTSD. Skönt! Jag fick hitta på nya pluggmetoder eftesom de gamla inte längre fungerade, men det blev ändå hanterbart.
  Trots att jag då lyckas lära mig det jag ska kunna, och lite till, i skolan så har funderandet varit borta. Så fort jag inte måste tänka är hjärnan "avstängd".

Tills jag idag på bussen kom på mig själv med att sitta och jämföra Ohms lag med formeln för medelartärblodtrycket. En massa bitar från gymnasiefysiken föll på plats. Några år för sent. Men ändå!
  Nörden i mig är på väg tillbaks! :)