Kardiologjouren blev kallad upp till förlossningen. Skuggan Kandidaten var strax bakom.

En kvinna hade kommit in med ambulans. Det visade sig att hon förutom att vara mitt i en förlossning hade hjärtarytmier. Snart kunde vi konstatera att arytmierna var hennes minsta problem och lommade tillbaks mot akuten. Tanken är då att man ska släppa den patienten.

Men det lyckades inte Skuggan Kandidaten med.

Handledarna jag går med verkar ha sett det mesta. Visst bryr de sig om sina patienter, men de kan också lämna dem när de är färdiga. Antagligen kommer jag också att lära mig det med tiden.
  Fram till jag har gjort det måste jag få prata av mig. Men vem pratar man med när handledaren inte är mottaglig? Vem vill lyssna på Skuggan Kandidatens fåniga funderingar och känslor?

Jag hoppas att jag i framtiden kommer att bli en handledare som tar mig tid även att handleda det mänskliga, inte bara det medicinska. Är det naivt att sträva efter?