John Blund vill inte komma. Så jag har gett upp sömnplanerna för en stund. Om jag försöker göra något vettigt kanske jag inser hur trött jag är. Om inte annat så blir jag det till slut.

Drömmarna blir värre och värre. Det är bara för att det blir sommar.

En natt utan sömn är inget problem. Man blir trött dagen efter, men kroppen fungerar ändå. Det är när nätterna blir veckor och månader som det börjar bli riktigt illa. Där hade jag inte tänkt hamna igen.

Men en natt är inget problem. En natt är inget att få panik över. Ligger jag och vrider mig och får ångest inför mardrömmarna (förväntansångest enligt psykologerna) kan jag lika gärna kapitulera och gå upp.