Jag är så less på att människor tror att bara för att man är duktig är man lycklig!

Det finns många saker jag är bra på, det finns anledningar att vara avundsjuk. Men det finns också andra sidor! Jag väljer bara att inte visa dem så ofta.

Ibland får jag lite smått panik när någon försöker tala om för mig hur bra jag är. Jag försöker slingra mig ur det hela, med resultatet att jag låter som någon med självförtroende under fotknölarna. Den jag pratar med blir då förskräckt i tron att jag drabbats av "duktig-flicka"-syndromet och öser ännu mer beröm över mig.

Det är inte i självförtroendet det ligger. Det är inte ens i berömmet det ligger. Jag, som alla andra, blir väldigt glad när jag får positiva kommentarer.
  Problemet ligger i när slutsatsen dras att allt är bra.

Vissa saker är bra och dem är jag väldigt glad över. Andra saker är inte lika bra och dem har även jag rätt att vara ledsen över.
  Även jag har dåliga dagar. Även jag behöver en kram ibland.

Jag är ingen supermänniska. Även jag är ganska liten ibland. Jag får vara det.
  Det betyder inte att det är fel på mig. Det betyder inte att jag har dåligt självförtroende.
 
Det betyder att jag, precis som alla andra, är en människa med både styrkor och svagheter. Vissa dagar är jag glad, andra dagar är jag ledsen.
  Det är helt okej. Det får vara så!