Slaget om vardagsrutinerna
Som att äta frukost till exempel. På morgonen mår jag så illa att det är en pina att försöka peta i mig något. Nu har jag desutom lyckats träna bort rutinen att varje morgon öppna kylskåpet och sätta mig vid köksbordet.
Kanske blir det för mycket att kräva av mig själv att återta hela frukostvanan på en gång. Jag kanske borde ta tillbaks rutinen först och sen tvinga mig att dessutom äta något vettigt.
Varje morgon öppna kylskåpet, fylla ett glas med apelsinjuice och sätta mig och läsa tidningen.
Ett glas juice borde jag lyckas få i mig även på morgonen. Återta rutinerna ett steg i taget istället för allt på en gång. Det måste jag prova!
Rapport om hur experimentet utfaller kommer efter hand...
Räcker det inte med att tentaplugga? Min lägenhet brukar sällan vara så fin som den är dagarna före en tenta...
Åh, om det ändå hade varit så enkelt! Jag får tyvärr inte de där städrycken som jag har insett att många andra drabbas av inför tentor. Kanske något att se fram emot när jag har lyckats ta mig lite längre på vägen?
Du verkar vara ett svårt fall ;-).
För mig räcker det med veckofallen i genetik. Allt är roligare än genetik, till och med att skrubba badrummet.
En kompis har tipsat mig att det brukar vara dammigt bakom elementen, om du behöver ytterligare tidsfördiv... ;)
En vis yogalärare sa en gång till en yogastudent som var inne i en tung period att det räckte att bara ställa sig på mattan en period. Allt eftersom kan man sedan övervinna motståndet att komma igång ytterligare - lite i taget. Hoppas terapin hjälper dig trots att den är jobbig. Det GÅR att både klara en läkarutbildning och gå i terapi samtidigt. Om man är envis och motiverad nog och kombinerar smidighet med att stå upp för det som är viktigt för en själv (vilket kanske inte alltid innebär att berätta allt för alla kursledningar - utan snarare för dem som man känner att det känns rätt med). Rutiner är bra för att orka så håll fast vid dem så gott det går. Jag vet inte vem du är men såg din kommentar om föreläsningarna på Åsas blogg och blev lite nyfiken. Vi hade en väldigt bra föreläsning idag faktiskt - där föreläsaren valde att prata om vikten av kontakt och att lyssna vid svåra möten i stället för att fokusera på exakt behandling av olika cancerformer. Borde vara fler sådana inslag i utbildningen. Men jag tror att det gäller att hålla fast vid den stil som känns rätt och riktig för en själv, även om inte alla är bra förebilder eller man får så mycket "mjukvara" på utbildningen. Lyckas du ta dig ut på andra sidan kommer du att ha igen det sen som läkare. Så kämpa vidare. Det är det värt.
Vad skönt det känns att läsa era inlägg! Det blir inte så ensamt på något sätt... Lättare att orka kämpa lite till då. Fortsätt gärna att skriva!