Inte kunde väl jag tänka mig att någon skulle ha sån respekt för mig.

Hela dagen har jag trott att en av sjuksköterskorna var irriterad på mig för att hon tyckte att jag behandlar en patient fel. Hon har varit kort, vilket hon aldrig brukar vara. Har sagt hej när vi mötts i korridoren, men inte sett mig i ögonen. Jag har fått en obehagskänsla i magen (lite åt kaktushållet) utan att riktigt kunna sätta fingret på varför.

Tankarna började surra kring den berörda patienten. Hade jag verkligen byggt mitt ställningstagande på rätt fakta? Hade jag fattat rätt beslut? Borde jag tänka om? Har jag gjort något fel? Kan man bli anmäld som läkarassistent?
  Allt baserat på att hon inte höll med om min bedömning utan tyckte annorlunda.

Precis innan jag skulle gå hem erkände hon att hon glömt ta ett prov som jag hade bett henne att ta. Hon hade gått runt hela dagen utan att våga berätta det.
  För att hon var rädd att jag skulle bli arg.

Lilla jag.

Visst hade det varit bättre om provet blev taget, men alla glömmer ibland. Vi löste problemet ändå. Tillfälligt. Ordinerade nytt prov i morgon så kan vi lösa det permanent sen. Inga problem alls!
  Men jag är "läkaren". Tydligen vill de visa sig duktiga inför mig. Fick jag reda på idag. För att de har respekt för mig. Som för en riktig doktor.

Inte behöver de vara rädda för mig!
Det talade jag om för dem.

Sedan valde jag att ta det som en komplimang.
Sträckte lite extra på mig på vägen hem. :)