När jag själv inte har vett nog att vila tvingar kroppen mig till det. Kanske borde jag ha förstått tidigare.

Under morgonen fick jag återigen fundera på magsjuka vs panikattack. Illamående. Skakis. Lite ont i kroppen. Hjärnan ville inte riktigt vara med. Huvudet värkte.

Jag la mig en stund på soffan i personalrummet.
Andas lugnt. Försökte tänka på annat. Vänta på att det skulle gå över.

En sköterska kommer in och utbrister:
"Men du ser ju ut som ett spöke!"
Grönvit kan man väl inte bli av en panikattack? Eller..?

Några minuter senare stod jag böjd över toaletten.

Den här gången var det ingen panikattack. Snabbt togs en temometer fram. 40,2 grader. 
Marsch hemmåt.
En vänlig kollega skjutsade mig så jag slapp den långa bussfärden med en plastpåse i knät.

Nu är jag ynkligare än någonsin och ska bädda ner mig under täcket. Fryser trots sommarhettan. Kroppen fick som den ville. Sannolikt blir jag liggandes stilla i sängen ett tag. Det ska bli riktigt skönt!