Förnekar det till dumdristighet, men visst är det så.

Om någon sparkar en på smalbenet under en fotbollsmatch kan det hända att man bryter det. Oavsett om det är rättvist eller inte är det då den som blivit sparkad som måste åka in på akuten, kanske opereras, gå med gips och sen ägna sig åt envis uppbyggnadsträning. Inte den som har sparkat.

Samma sak här. Oavsett om det är min skuld eller inte så är det jag som nu mår dåligt. Jag måste låta det få ta tid att läka. Jag måste tillåta mig själv att vara trasig.

Men jag vill inte!!

Jag menar inte att jag ska sitta i ett hörn och tycka synd om mig själv. Jag menar att jag måste inse att det är okej att jag mår som jag gör. Det gör mig inte till en svagare människa. Jag kan fortfarande vara en bra fotbollsspelare, men med ett gipsat ben. Jag kan fortfarande vara stark, även om jag inte är det just nu.