Vardagsmänniskor

Det börjar väl bli dags att ge ifrån sig lite livstecken här. Fönar håret i vinddraget av dagarna som flyger förbi...

Idag delade de ut glass vid stationen när jag morgontrött lommade förbi. Glass till frukost... Ändå kunde jag inte låta bli att ta en. Sen satt jag på bussen och skämdes. Glass till frukost! Blev lite full i skratt över att jag satt där och skämdes inför bussresenärerna som jag inte har en aning om vilka de är, egentligen. Som att de skulle bry sig!
 
Jag noterade även att hon med den knall-lila, gosiga halsduken har bestämt sig för att det är vår och bytt till en ljusgrön lite tunnare sjal. Den lilla farbrorn med käppen var inte på bussen idag, hoppas att allt är okej. Tvååringen med mamma och hund har bytt favoritsång från Imse vimse spindel till Bä, bä, vita lamm.
  Flera av dessa människor träffar jag oftare än några av mina vänner. Varje dag väntar vi vid busshållplatsen, åker åt samma håll. Ändå känner vi inte varandra. Mötte en av dem på H&M och fick en intensiv känsla av att vilja säga hej. Men det går ju inte. Så får man inte göra. Vi känner ju inte varandra! Delar vardag, men inte liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0