Modiga läsare!

Flera mail har landat i min mailbox. Tack för att ni skriver! Även om det är hemskt att läsa vissa mail. Flera stycken har hört av sig med sina historier. En del bara för att berätta, andra för att be om hjälp. Hur gör man för att få hjälp?

Tyvärr finns det inget enkelt svar på det. Det beror på i vilken situation man är. Bland mina länkar finns några ställen man kan höra av sig till. Läs ingenom dem och se om något passar!
  Så länge man går i skolan finns alltid skolsköterskan. Hon ska ha möjlighet att hjälpa en vidare. Man behöver inte berätta allt på en gång. Det viktigaste är att ta sig dit. Sätt dig ner på stolen, säg att du behöver hjälp, så kommer hon att hjälpa dig få ur dig resten.
  På kvinnojourer brukar det finnas möjlighet till ett antal kuratorsamtal, på vissa vårdcentraler likaså. Man måste bara börja någonstans. Man måste våga visa någon att allt inte är som det ska. Även om man inte vågar eller vet hur man ska börja måste man visa för någon att det finns något att luska i.

Är man ung tror jag att det är viktigt att hitta någon vuxen att anförtro sig åt. Lärare, tränare, kompisars föräldrar... Vem som helst, bara man slipper bära det tunga ensam. Att få ur sig orden är ett stort steg. Ni som har skickat mail till mig har satt det på pränt. Modigt!!

Det finns många människor där ute som är villiga att lyssna. Leta efter dem och håll hårt i dem när ni har funnit dem!

Jag känner mig hedrad över att få dela era historier. Hjälper det dig att skriva får du gärna höra av dig! Skriv till [email protected]

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0