Lyckat eller inte?

Ytterligare en kurs avklarad. Denna gång utan att ha pratat med kursledningen. Jag har försynt smitit iväg till mina terapitimmar en gång i veckan utan att bli upptäckt.

Känslan av att ha lyckats är nära.

Innan irritationen tar över.
Varför ska jag känna att jag har lyckats när jag smiter som en skolkande gymnasieelev? Jag vill tro att jag lever i en vuxenvärld. En värld där man kan prata och resonera med dem som finns omkring en. Att de som sägs vara till för mig också hjälper mig. Jag vill tro att det anses moget att ta ansvar och att viljan att lösa sitationen är uppskattad.
Ibland är kursledningen vettig, men det går aldrig att veta på förhand. Jag orkar inte ta den striden på vinst och förlust varje ny kurs. Den här gången lät jag bli, det gick bra. Får se hur jag gör nästa gång...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0